Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvenne sulthâner af Carlo Landberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man kunde se, att något ovanligt försiggick i
auto-kratens sinne.
»Hvem är denne?» frågar han de Saulcy och
pekar med fingret på ett porträtt, som hängde vid
sidan af hans eget.
Ciceronen, svarar med utsökt artighet, men med
glömska af all österländsk diplomati:
»Detta är hafvets Sulthån och detta är
landets Sulthån.»
Ett moln af missnöje strök öfver herskarens
panna. Med tonvigt upprepade han: hafvets Sulthån,
landets Sulthån! och gaf befallning om, att vagnarna
skulle köra fram. Djemil Påschå insåg genast, att
hans herre blifvit stungen i sitt innersta hjerta, att
hans allsmägtighet blifvit satt i tvifvel. Något
förestod.
Med »hafvets Sulthån» menade de Saulcy
Sul-thånen ’Abd-ul-’Aziz sjelf, såsom den officiela titeln
äfven är. Men hvem var väl »landets Sulthån?»
Jo, en mägtig beduinchef på andra sidan Döda
Haf-vet, Nimr el- Adwän, öfverhufvud för den stora
’Ad-wånstammen, om hvilken kollegan i Dolma Bagtsche
troligen aldrig hört talas.1
Hemkommen till det för honom iordningstälda
palatset, tillkallade ’Abd ui-’Aziz genast Djemil Påschå
och gaf honom, utan vidare, följande befallning:
»telegrafera genast till min Storvizir, att han utsänder
tillräckligt många nizarn (reguliära trupper) för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
