Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvenne sulthâner af Carlo Landberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att ej en droppe kunde anskaffas hvarken till
menniskor eller djur. Soldaterna började att knota.
Beduinerna voro ingenstädes att se. Blott om natten
öfverföllo de trossen, som om blixten slagit ned,
borttogo ett byte och, innan reveljen väckt och samlat
alla, voro de långt borta. Den kejserliga hären
opererade på en för den helt och hållet obekant
krigs-teater; beduinerna deremot kände hvarje stig, hvarje
klyfta, och deras lätta fålar förde dem som en vind
undan fiendens kulor. Att fullfölja ett fälttåg under
sådana förhållanden var ej tänkbart. Generalen, som
insåg, att ju längre han framtågade, desto farligare
skulle hans ställning blifva, gaf derföre befallning
till återtåg. En månad efter sedan hären lemnat
Damascus inmarcherade den åter i Ummawiernas
stad vid »guldfloden», med fanor och klingande spel,
men utan annat resultat än den visshet, att, för att
betvinga beduinerna och fånga deras höfding, fordras
det andra medel än vapenföra soldater och
stålkanoner. Generalguvernören utgjöt sin vredes skålar
öfver militärpåschån, ty han fruktade Sulthånens
missnöje. Detta uteblef heller icke. Guvernören afsattes
och en annan kom i hans ställe.
Nimr el-’Adwån måste dock på ett eller annat
sätt gälda hvad den berömde vetenskapsmannen i
sin oförsigtiga artighet brutit. Öppet krig dugde ej,
list måste derföre användas. Regeringens ögon hade
blifvit öppnade för vigten af de öfvergifna länderi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
