Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvenne sulthâner af Carlo Landberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då Nimr genomläst detta bref, gaf han det ät
ett par andra Schejkher, för att de skulle taga del
deraf. Ett råd sammankallades i hans tält; man
behöfde öfverlägga om hvilket svar skulle gifvas på
denna inbjudan. Meningarna voro delade, men Nimr
ansåg sjelf, att den borde antagas, »ty, sade han,
om mina dugtigaste ryttare och bästa lansar följa
med mig, har jag ju intet att befara». Han satte
sig ned och skref till X. Påschå, att han skulle
komma, men utan att bestämma dagen. »Den, som
bjuder mig att äta salt och bröd och sedan
bedrager mig, den må hemfalla till Allåhs förbannelse»,
räsonnerade den ädle höfdingen och begaf sig, efter
några dagar, åstad till Nablus, åtföljd af ett tjugotal
af sina bästa och pålitligaste män.
Så snart svaret anländt till seraljen i Nablus,
tillkallade Påschån chefen för polisen samt kaptenen
för de der förlagda soldaterna. Öfverenskommo de,
huru de inbjudna gästerna skulle värdigast mottagas,
eller stämplade de en Syriens Håtunalek mot den
mägtige ökenfursten? Händelserna skola gifva svar
härpå.
En vacker höstmorgon tågade en skara ryttare
långsamt in genom stadsporten i Nablus. De voro
iklädda sina bästa mantlar och sina höga, röda
stöf-lar; vid deras sida hängde den krokiga sabeln och
deras hand omslöt den raka, smidiga lansen. I
spetsen red en liten man, som alla tycktes följa med
Nornan 1882. * ~
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
