Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvenne sulthâner af Carlo Landberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åt detta håll, och sjelfherskaren hade icke tid att
sysselsätta sig med sin fånge. Man hade blott gifvit
order, att han tills vidare skulle hållas qvar i
Damascus under sträng bevakning och guvernörens
personliga ansvar.
Man kan tycka det vara underligt, att Nimr
ville utan motstånd öfverlemna sig i Påschåns våld;
men hvad skulle han väl göra? Sätta sig till
motstånd i ett litet, inneslutet rum, utan vapen och med
ett kompani soldater mot sig, skulle varit vansinne.
Han ville ej onödigt utgjuta de sinas blod. Han
kände nogsamt turkarna och viste, att de ej så snart
skulle låta honom försvinna från skådeplatsen. Under
tiden kunde hans stam få tid att undsätta honom och
möjliggöra hans flykt. Om han dödades, kom hans
son i hans ställe och skulle just genom sin faders
öde blifva mägtigare och få långt flera
bundsförvand-ter bland de andra stammarna mot deras
gemensamma fiender: den turkiska regeringen och dess
kreatur.
Nimrs tillfångatagande hade kastat bestörtning
bland ’Adwånerna. I sin första vrede ville de
man-grant bryta upp och draga till Damascus för att
befria sin höfding. Men vid närmare eftersinnande
insågo de, att de dermed icke skulle vinna något,
ty då skulle icke striden blifva till deras fördel
och kanhända skulle de blott mottaga Nimrs lik.
De hade blifvit öfverlistade och ville derför Sjelfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
