Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvenne sulthâner af Carlo Landberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfverlista. Detta beslöts på en stor församling af
stammens förnämsta Schejkher, bland hvilka Nimrs
äldsta son intog högsätet efter sin fader.
Hvilken är väl den smärta, unga qvinna, som
sitter der borta vid dörren och följer förhandlingarna
med spänd uppmärksamhet? Beslutsamhet och mod
stråla ur hennes djupa ögon, men på hennes panna
ligger ett sorgemoln, ett uttryck af hennes hjerta.
Der finnes ej mer någon glädje. Tunga äro hennes
steg, då hon morgon och afton går till brunnen efter
vatten. Ej mer får hon stoppa den gamla pipan
eller koka kaffet och framräcka det med sina små,
fina fingrar. Det är Amina, Nimrs yngsta dotter.
Hon sörjer mer än andra sin fångne fader. Lifvet
är henne tungt. Med en häftig rörelse utropar hon
till de församlade: »Jag är hans dotter, jag skall
gå till Damascus och befria honom. Hållen er redo
och må ej ett ord yppas till någon.» — Som hon
sade, handlade hon. För att icke uppväcka
misstankar lemnade hon hästarna qvar och gick sjelf till
fots med en vännina. En beduinqvinna är icke rädd
för vägens faror; hennes fötter sargas af de spetsiga
stenarna; hon måste törsta och sofva på den kalla
marken, men hon vill hinna sitt mål: sin faders
fängelse. Innan Amina begaf sig utaf, befalde hon,
att några dagar derefter skulle ryttare placera sig i
hemlighet och utan att meddela sig med någon på
af henne uppgifna ställen och der vänta, till dess de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
