Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvenne sulthâner af Carlo Landberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fingo annan underrättelse. Tvenne skulle infinna sig
i Damascus och stanna utanför förstaden el-Midån,
der hon skulle passa på dem. Utan rast eller ro
vandrade hon rakt på sin bestämmelseort, dit hon
anlände efter fyra dagar. Nu först började
svårigheterna, ty hon viste ej, hvar hennes faders fängelse
var, och att få reda derpå var ingen lätt sak. Ej
heller tordes hon för mycket beröra detta ämne af
fruktan för att uppväcka misstankar. Hon hade
aldrig förut varit i khalifernas stad, med sina prunkande
trädgårdar och glittrande vatten, och hon kände sig
en smula bortkommen i detta brokiga virrvarr af
folk, i denna labyrint af gator och bazarer.
Frågade hon någon, så förstod man henne ej, ty hennes
tal var för klassikt, för qoråniskt för de vanslägtade
stadsborna. »Kan väl Arabernas rena språk så
förfalla», tänkte hon, då någon nöjeslysten
Damascus-flicka helt tvärt vände henne ryggen utan att svara
henne på hennes begäran. Af sin eljest ganska
prydliga klädnad hade hon endast behållit den blå
djal-bäben och den tjocka manteln. På hufvudet bar
hon ’en kefije med agål, hvilket gaf henne snarare
utseende af man än qvinna. Hon såg fattig ut, den
rika höfdingadottern. Så vandrade hon flera dagar
omkring öfverallt utan att finna något spår, till dess
hon af några beduiner från en annan stam
tillfäll-ligtvis fick höra, att Nimr el-’Adwån var Sulthånens
fånge i Citadellet. Hvem hon var, viste ingen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
