Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvenne sulthâner af Carlo Landberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
räddningens portar», mumlade hon för sig sjelf.
Derpå kröp Nimr med stor försigtighet ut genom
fönstret och halade sig ned utför linan, som var gjord
af hans sönderskurna mantel och skärp. — Amina
tordes knappast andas; hon tyckte sig höra steg i
hvarje prassling från träden. Skyltvakten kunde komma
och skjuta ned honom. Hon ville skrika: »vänta!»
men det var för sent — Nimr, hennes dyre fader,
stod redan på marken. Med ett »jälläh»
uppmanade han henne att skynda, efter det han kastat en
spejande blick omkring sig. Ett guldstycke kan komma
de mägtigaste Påschor att blunda och sofva en djup
sömn; en fångvaktare och en soldat hafva icke fått
ut sin lön på flera månader; deras familjer svälta;
med det glänsande myntet köpa de sig mat och
nöjen. Nimr kände sina motståndare och stred med
deras egna vapen.
Med snabba steg styrde de sin färd till det ställe,
der hästarna stodo bundna. De begge trogna
ryttarna sutto hopkrupna på marken. De sågo sin chef
och hans dotter komma, men de reste sig ej upp,
utan läto dem taga hästarna. Nimr och hans dotter
ilade så fort de kunde öfver fältet till frihet och
hämd. Amina hade segrat. Far och dotter förstodo
hvarandra och behöfde icke på förhand komma
öf-verens om, huru allt skulle utföras. Beduinhöfdingen
var fri från sina förrädares snaror; hans tålamod och
förstånd hade uträttat mer än ögonblickets Öfveril-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
