Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min logekamrat af Jo. Jo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och sannerligen glödde icke konstnären så för
sin uppgift, att han för att lösa den illusoriskt, kunde
vara färdig, att när som helst offra lifvet.
Så t. ex. skulle han i ett af mina
femaktsskå-despel, Strid och seger, som flykting kasta sig i
haf-vet från ett fartyg och simmande mellan
stormvågorna uppnå stranden.
Visserligen hade han på repetitionerna antydt, att
han ämnade göra sin ovanliga entrée så naturlig som
möjligt, men ingen anade till betydelsen af den stora
så, fyld med vatten, hvilken han låtit några arbetare
uppbära mellan kulisserna. — Den tiden fans
hvarken gas- eller vattenledning vid dtn Kongl. teatern.
»Dahlqvist! Entrez!» ropade regissören
Kjellberg. »Är du klar, min gosse?»
»På sekunden!» svarade konstnären, och
hoppade plötsligt ner i sån, i hvilken han kröp ihop,
för att bli genomblöt öfver hela kroppen. Efter denna
öfverraskande idrott kastade han sig ner på den
rörliga madrassen mellan vågorna och började sina
konst-messiga simmaretag.
Också dröp han af »hafsvatten», när han kraflade
sig upp bland klipporna, och då han vred ur sin
sjömanskavaj och sitt svartlockiga hår, rigtigt
regnade det kring den djerfve simmaren.
’En dundrande applåd belönade
artisten-realisten, hvars fotspår liknade en smal gångstig på
stranden, teatergolfvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
