Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min logekamrat af Jo. Jo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
berg-Stures ädla bröst, och se en vei’klig blodström
purpra din kungliga purpur. Då skulle du jubla.»
»Jo, något. Går Sundberg in på det, nog går
jag.»
Georg Dahlqvist skydde aldrig några
uppoffringar, när det gälde hans kostymer, fast han ej
de-penserade särdeles mycket på sin toalett som
privatman. Skulle han vara elegant på scenen, så
bestäl-des alltid nya dyrbara kläder, och spelade han konung,
nöjde han sig ej med kungliga teaterns
bomullssammet, han bekostade sjelf silkessammet. Att med en
talrik familj, om hvilken han ofta talade med
kär-lekstårar i ögonen, tillika tillfredsställa konstnärens
alla behof, var ingen lätt uppgift. Följaktligen skydde
han inga ansträngningar, för att skaffa sig inkomster
utom sin lön, och han gasterade derför tidt och ofta
å landsortsteatrarna, samt reste icke sällan natt och
dag i »ur och skur», för att ej försumma sina
tjenste-pligter vid den kungliga scenen.
Också kom han ofta likblek och flämtande upp
i vår gemensamma klädloge och berättade om sin
nattresa med skjuts i becksvart mörker och sin lika
snabba som halsbrytande framfart. »Men det är
alldeles otroligt hvad goda drickspengar kunna sätta lif
i både skjutsbönder och hästkrakar», tilläde han
med ett belåtet slag på bröstfickan. »Två fulla hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
