Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min logekamrat af Jo. Jo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
två qvällar å rad, inropningar och lagerkransar, för
att icke tala om konstvännernas afskedskalas, som
räckte till klockan sex på morgonen.»
»Men huru länge tror du dig stå ut med såna
der strapatser?»
»Tills jag stupar, förstås, ty ro för mina
kredi-torer får jag väl knappast i grafven, de komma nog
och panta min grafsten, ifall jag får någon.»
Dock, han fick välförtjent ro och ekonomiskt
lugn på gamla dagar, tack vare Nornornas huldhet
mot den utmärkte konstnären.
Bland tragikomiska minnen från dessa hans
artistiska vandringstider, berättade han mig ofta
åtskilliga små äfventyr på det breda och djupa sätt och
med den klangfulla basstämma, som var honom så
egen. Ingen kunde bjuda på ett hjertligare skratt
än min vän, tragikern; han skrattade så, att hela
kroppen skälfde, och han var alldeles förlorad midt
under sin högsta pathos, om någonting löjeväckande
tilldrog sig såsom ett opåräknadt intermezzo bland
hans omgifning på scenen. Dahlqvist var då alltid
den förste, som föll i skrattparoxysm och lockade sina
medspelare i fällan.
Jag vill försöka återgifva hans egna ord, så långt
mitt minne räcker till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
