Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min logekamrat af Jo. Jo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ungefär så der lät berättelsen om de båda
artisternas Köpenhamnssejour.
En annan gång förtäljde min logekamrat, under
afbrott af skallande hjerteskratt, följande besatta
äf-ventyr från hans ambulatoriska konstnärslif. Äfven
nu var det Stjernström, som delade med honom
mödor och lagrar.
»Du kan tänka dig hur det kännes att lefva i
och för sin konst, som jag, men ändå örfilas upp
af slumpen midt under sin högsta inspiration.
Det var i den lilla hålan X. — (Jag förtiger
stadens namn af det skäl, att konstnären missfirmade
det lilla samhället alldeles för mycket och så derför,
ärade läsare, att jag verkligen glömt namnet på.
»hålan».)
Teateregaren hade tillskrifvit Stjernström och
mig på Köpenhamn och bedt oss »för allt i verlden
lyckliggöra det lilla samhället med ett besök».
Vi hade knappt om tid och hvarje dag var för
oss ett kapital. När vi frågade efter teatern,
fingo-vi syn på en gammal f. d. lada, med ett
spanmåls-magasin på nedra botten. Den så kallade scenen
hade ett golf, i hvilket hvarje tilja gippade som ett
gungbräde. Ridån var hopsydd af några kasserade
segel, öfversmetad med rödfärg, samt prunkade med
en hvit lyra på midten såsom konstens emblem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
