Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min logekamrat af Jo. Jo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
faders blodiga vålnad skrida öfver scenen, och
spöken äro inga karlar att leka med. Går inte klockan,
så tar jag mig friheten att slingra loden om halsen
på vaktmästarn och kasta honom i Öresund.»
Hedersmannen ryste för min vilda blick, men
lugnade sig, smålog och förklarade att han var
barn-domsbekant med klockan, som tillhört hans föräldrar,
fastän de sålt den till en köpman i staden, för att
Sjelfva köpa sig en bordstudsare.
»Jag låter hänga på mig loden om halsen, herr
direktör, om klockan drager sig en minut på hela
dagen», afslutade mannen sin harang, och såg så
redbar ut, som troheten i döden. »Direktörer»
kallas alltid i landsorten vi premieraktörer från kungliga
teatern.
Nåväl min kära bror, jag stod full af belåtenhet
med arrangemangerna och mig sjelf, och drömde bara
om min stundande triumf; min perukmakare var en
mönstergiltig fadersskugga; huset var fullt och
själs-spänningen under den hemska monologen så stark,
att jag skulle kunnat höra åskådarnes fickur picka.
Jag närmar mig min effektscen och utropar doft,
som en aflägsen åska: »I denna fasansfulla
midnattstimma, då min faders blodiga skugga påminner
mig om mitt ohyggliga brott ...»
Perukmakaren börjar skrida fram mellan pelarne
i bakgrunden. Hela salongen ryser af fasa. Jag
skyler mitt ansigte och skälfver, så att golftiljorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
