Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anna Katarina, hon vann af August Bondesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stuga. Men skröpligaste tiggegubbe hurrade likafullt
för kung Karls minne och lyfte på hättan, när hans
namn uttaltes; för han var karl, som karl var, och
hans like få vi aldrig i Sverges land. Dägerna
(flickorna) och änkorna, de tänkte la inte fullt detsamma >
fast det tordes de inte sjunga fram; de voro mest
tröstlösa, för deras fästmän och män voro tagna ifrån
dem. Nu fans det bara orkeslösa gubbar och
half-vuksna pågatonkar (pojkslynglar) igen, och dem ville
de la så godt som ingenting. Men var det
någonstädes de hade en lytter skräddare eller skomakare, som
blifvit kronevrak, så var där ock ett sådant ref och
slet efter honom, så kvinfolken kunde rent krafsat
ut ögonen på hvarandra bara for afunds skull.
En sådan haire (yngling) hade de uppe i
Sibb-arps socken till skräddare. Han hade en stor
öf-verkropp, men han var bara karl till knäna, för
skan-karne hängde som ett par vissna kålstjälkar och voro
inte större än på en fämårs pojke. När han ville
flytta sig, hade han ett par träklabbar med handtag,
dem asade han sig fram på, dit han skulle. Att
han var så finlagd, kunde la ingen säga. Ett stort
och trindt hufvud satt på en liten och smal hals
likasom ett äpple på sin stjälk. Det hvitgrå håret
stod så purrigt och vidt som den värsta enebuske.
Ögon hade han som en getabock, så stora och
orörliga suto de i skallen på honom. Näsan pekade
rätt ut som en gammaldags läst. Och munnen sen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
