Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anna Katarina, hon vann af August Bondesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ja, värre än på den största riksdag; för se, kvinfolk^
de kunna då aldrig karpas, utan till att hålla ett
rysligt hallo.
Under det de nu vispade omkring där och
toff-sade om hvarandra, så happade de till att stöta emot
bordstolen, så den ramlade öfver ända, och Kristian
for ner midt ibland grytor och kar och lade i att
hoj a rent för fasligt.
Det värkade så godt som en skopa kallt vatten
på de arga dägerna. De läto genast hvarandras
hår-toffsar vara i fred och sprungo fram bägge två och
skulle hjälpa upp skräddaren.
Han jämrade sig och skrek:
»Min näsa, min näsa!»
Och när de fingo upp honom igen, så höllo
dägerna rent på att dåna, för han hade fallit och klyft
sin näsa mot en grytebrädd, och bloden forsade, som.
när en sticker en gris.
»Det var du, som pottade (knuffade) ner
honom!» skrek Anna Katrina, och ögonen riktigt
gnistrade, när hon tittade på Elin.
»Nej, det var du, för du ställde till pottningen»r
tyckte Elin på sitt vis.
Men det var inte värdt att stå där och kifvar
annat måste där till, om inte bloden skulle förgå
Kristian. Anna Katrina sprang som en nässelbränder
katt bort till Märta i Hässlet, för hon brukte stämma
blod där i bygden både på folk och på fä. Elin,.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
