Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anna Katarina, hon vann af August Bondesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Sist är sist — Kristian är min», sade Elin.
»Nej, säjer jag!» skrek Anna Katrina.
»Jo, säjer jag!» tyckte Elin.
Och så voro de till och ville börja karpas igen,
och hade de inte varit på tinget, så hade de
be-stämdt flugit på hvarandra.
Men då säger domaren, för det var en snäller
domare och inte ett rytande läjon, de hade på den
tiden. Han säger bara:
»Nej och ja gör en lång träta.»
Och så vände han sig till Kristian och sade:
»Är det sant, de säja, har du friat till dem
bägge två?»
Nu var Kristian likasom litet ängslig och skulle
hälst velat vara ifrån alltihop och så skubbade han
sig, där han satt, och sade:
»Ja», sade han, »ja, visst har jag la friat. Men
om jag skall sanningen säja, så är det bara litet
galenskap, jag har pratat med dem bägge två.»
När Anna Katrina hörde den låten, så blef hon
rent som en vrängder vallmarströja i synen.
»Hvad säjer du, Kristian!» skrek hon. »Har
du inte friat riktigt till mig, hvad? Du sjöng ju fram
mer än hälften af hvad du sade I»
»Ja, gjorde du inte så till mig med!» sade
Elin.
Så säger domaren till Kristian:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
