Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från mitt vagabondlif, ur Jo. Jo:s memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men söta min gubbe», afbröt hans fru med
sitt mest förtjusande småleende, »inte har han
förbrutit något den här gången, och inte rår någon
menniska för ett olycksfall.»
»Han höll väl på att borsta sitt hår, i stället
för att hålla i pjesen», mumlade anföraren för »det
kungliga röfvarefölj et».
När denne följande dagen på scenen mötte den
glada sångaren, välkammad, elegant och småleende som
vanligt och glad som om ingenting förefallit, yttrade
han blott med en stämma, erinrande om Carl Moors:
»Hör nu, min bästa herr Lundberg, jag har aldrig,
mig veterligt, slagit ihjäl någon menniska annat än
på scenen, men om jag skulle gå ifrån mina
principer för min herres skull, så får herrn inte
misstycka.»
»Var så god, var så god, allrabästa herr
Almlöf», svarade sångaren godmodigt som vanligt. »Här
lägger jag Drummelanders hufvud i lille Söderbergs
knä. Hugg till! Söderberg är min vän och han
skaffar mig nog en hederlig begrafning.»
»Hvad skall man göra med en sådan menniska?»
sporde Almlöf mig.
»Hvad skall jag göra med herrns hufvud, herrn
är ju hufvudlös förut», replikerade han
sångaren-sufflören, i det han skämtsamt rufsade om hans
sirligt ordnade lockar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
