Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från mitt vagabondlif, ur Jo. Jo:s memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gäster. — Midt emot oss. vid bordet satt en högrest
rysk general i stor uniform och med bröstet liksom
bepansradt af kraschaner4. Han hade ett allvarligt,
välbildadt ansigte, det silfverhvita håret kortklippt
och bar ett par små sirliga mustacher af samma färg
som håret.
»Betrakta den der figuren», mumlade
Berndts-son half högt. »En äkta typ af en barbar och
militärdespot. Han kom hit till Helsingfors i förrgår
såsom nyutnämd chef för ryska garnisonen, och ännu
förstår han, gudskelof, ej ett ord svenska; men låt
honom bara vara här i sex veckor, så är han klar
till spiontjenst, ty alla ryssar äro födda till lingvister,
de tala flere främmande språk redan i vaggan. Jo,
så der se de ut, våra tyranner. Nej, lefve det fria
Sverige! Din skål, du lycklige Jo. Jo.!»
Förgäfves uppmanade både jag och vår fin ske
bordskamrat — jag tror att det var Topelius — den
stortalige skalden att taga vara på sina yttranden,
meil han var ohjelplig. »Kors, att han nyttjar gaffel,
den gamla lurken», fortfor Berndtsson, eldad af det
myckna vinet. »Annars bruka de helst fingrarna,
det snaskiga följet, också om de sutit vid kejsarens
bord. Dock, låt oss inte förlora vår egen aptit, om
vi också nödgas sitta vid samma bord som de
kejserliga husdjuren.»
Jag observerade oupphörligen den ryske
generalen, för att spana om han möjligen skulle ha för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
