Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från mitt vagabondlif, ur Jo. Jo:s memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en på bar gerning af sin lärare gripen okynnig
skolpojkes, under det denne stilla sväljer den bäska
moralkakan.
Jag kunde inte tillbakahålla ett hjertligt skratt
vid åsynen af denna förändring och denna ömkliga
min, hvilken åinnu en god stund lägrade sig i den
unga diktarens nyss så glädjebi ossande anlete.
»Skratta inte Jo. Jo.! Hjelp mig hellre svära
öfver en sådan satans dum tunga som min. Bara
jag dricker litet, så går den som en lärkvinge.»
»Hvarför lät du inte varna dig, min lilla
upp-lexade gosse?»
»En sådan baddare till karl, han hade lärt sig
svenska på förhand, innan han kom hit. Hade jag
inte ändå rätt ? Ryssarne kunna tala mesopotamiska
redan i lindan.»
»Men den här generalen var i så fall ett ganska
vördnadsvärdt lindebarn. Säkert är, att han redan från
första stunden föreföll mig som en verklig gentleman.»
»Jag vill hoppas, att han också är det, annars
kan Hin Håle komma och taga mig på ett eller
annat sätt.»
Men Hin Håle tog inte den frispråkige poeten,
han tog bara några år senare en dryg portion af
hans ungdoms känslor och åsigter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
