Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från mitt vagabondlif, ur Jo. Jo:s memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hördes varnande hvisslingar från de vaksamma
py-sarna, och snart trädde stadens borgmästare i egen
liten hög person fram till det jublande festsällskapet.
»Hur i Herrans namn har du sluppit hit, lilla
bror, utan att bli tillfångatagen eller aflifvad?» sporde
Berndtsson, blossande röd på grund af
sinnesstämningen och de väldiga bålarna.
»Jag snäste af pojkarna, ehuru det var svårt att
rå på dem. Jag är här för att säga farväl åt
bröderna Almlöf och Jo. Jo.»
»Se der ett glas; raska på och tag afsked*som
allra hastigast, och sedan — lilla bror — vet du väl
att du hör till stadens styrelse, men inte till det här
sällskapet, som styr sig sjelft alldeles förträffligt.»
Det var Berndtsson, som så der oartigt
behandlade stadens höge embetsman.
Denne såg litet generad ut och förebrådde
värdarna, att han ej fått skrifva sitt namn på festlistan.»
»Inte hör du till vårt glada lag, du, den stränga
rättvisans ombud», replikerade poeten. »Men för att
visa våra svenska vänner huru du är uppburen af
oss, lilla bror, så tager jag dig nu på mina faderliga
armar och bär bort dig utanför sundhetskordongen;
men kom inte tillbaka, för då blir du inte buren
bort, utan då får du åka, och det blir jag som kör,»
Med dessa skämtsamma ord tog den starke
Berndtsson lille borgmästaren på sin arm, liksom
hade denne varit en minderårig skolgosse, och bar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
