Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Snödrifvan. Saga af »—ster.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sade snödrifvan till gumman, som bodde derinne, och
så lade hon sin skyddande mur kring stugan. Visst
blef det något skumt derinne, men gumman såg godt
att spinna vid den fladdrande brasan på spiseln.
»Den välsignade snön!» sade den gamla andäktigt;
»ja, när vår Herre slår, så helar Han också med
detsamma.»
»Nu har jag bygt Sveriges nordligaste stambana
färdig, — se, der kommer lokomotivet!» skämtade
snödrifvan, då en flämtande lapp på sina lätta skidor
kom ilande öfver det jemna snöfältet, också
verkligen åtföljd af ett »tåg» af flere hundrade renar.
»Jag besörjer äfven upplysningens spridande i
dessa vanlottade trakter», tilläde drifvan, i det hon
praktfullt, återkastade ljuset af de blixtrande
norrskensflammorna.
Märkliga ting hade snödrifvan åstadkommit
under sin korta vistelse på jorden, men derför började
hon ock, liksom månget annat jordens barn, slutligen
att yfvas öfver sin förmåga. Hon blåste upp sig
tills hon blef allt större och större, och istället att
göra menniskorna gagn, började hon bli dem till
skada. I vildt språng störtade hon sig från fjällets
höjd ned öfver den fredliga landtgården; hon begrof
menniskor och djur under sin växande massa, då
hon med stormens vingar rusade fram öfver fälten.
Då kom en starkare, en större, för hvars makt
hennes måste vika. »Ej till att bringa förstörelse
Nornan 1883. a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
