Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Snödrifvan. Saga af »—ster.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blef du sänd hit på jorden!» — så lydde det
himlens bud, som Våren medförde — »din tid är slut!»
Då smälte högmodets isskorpa kring drifvans
hjerta för vårsolens varma, genomträngande blick;
hon insåg sin vanmakt och sjönk samman i ödmjuk
förintelse för verldskonungen.
»Af höjden är du kommen, till höjden skall du
åter stiga!» sade solen, och snödrifvan försvann från
den synliga tillvaron för att såsom osynlig kanske
uträtta ännu mera.
När sommaren åter blomstrade i vårt land,
kommo sydländingar hit för att njuta af dess
fägring, sedan solhettan förbränt deras eget. De
förvånades öfver den ljufliga svalkan här uppe, de
beundrade de brusande vattenfallen och de gröna
ängarna. Men snödrifvan kände de icke. De visste
icke, att nordens sommar var så frisk derför, att
den grönskade på snödrifvans graf.
»—ster.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>