Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Något om ”sinnesförvillelser” af Oskar Th. Sandahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det icke är en kula utan två sådane, som jag med
mina fingrar berör. Till och med om jag betraktar
kulan och ser, att det finnes blott en sådan mellan
fingrarne, så »känner jag ändock tydligen», att det är
två kulor. Huru hänger det nu ihop med detta
falska vittnesbörd af vårt känselsinne ? — Då pekfingret
och långfingret äro utsträckta i jämbredd med
hvarandra, så är det alldeles klart, att deras från
hvarandra vända sidor icke kunna samtidigt beröras af de
kullriga, motsatta ytorna af en och samma runda
kropp. Om derför vid dessa fingrars nyss nämnda
läge vi från deras utåtvända ytor samtidigt erhålla
intrycket af beröring med en kula (en förnimmelse
som i Sjelfva verket är ett mycket sammansatt
omdöme), så är det alldeles otvifvelaktigt, att det måste
vara två särskilda kulor, hvilka meddela detta intryck
af beröring. Läggas nu fingrarne i kors och kulan
fattas mellan deras spetsar, så komma ju deras
yttersidor hvardera i beröring med en kulformig yta och
medvetandet eller själen, som icke särskildt fäster
uppmärksamheten vid fingrarnes korsning, drager
der-för, pä grund af sin vanliga erfarenhet, den slutsatsen,
att det är två kulor och icke en enda, som föranleda
de uppfattade förnimmelserna. Man kan lyckas på
samma sätt att medelst de korslagda fingrarne känna
sig ega två nässpetsar eller en klufven näsa!
Åtskilliga slag af förnimmelser föranledas af
orsaker, som ligga inom den förnimmandes egen orga-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
