Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Något om ”sinnesförvillelser” af Oskar Th. Sandahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
härma ljud af en särskild beskaffenhet och på hans
förmåga att narra andra att tro på tillvaron af en
viss uppgifven orsak till dessa ljud. Om han t. ex.
vill framkalla hos åhörarne den föreställningen, att
man hör en brandvakt först på längre afstånd och
sedan allt närmare ropa hvilken timma klockan slagit,
så går han till något fönster utåt gatan, öppnar detta
och frågar med hög röst hvad tiden lider. Derpå
härmar han timropet af en brandvakt med dämpad
röst och helt annat ljudfall än buktalarens eget
vanliga, hvarjemte han håller sina anletsdrag och sina
läppar så orörliga som möjligt. Han förnyar
härmandet af timropet snart derefter med något starkare
ljud och upprepar detsamma med vissa mellantider
småningom allt starkare och till sist med så mycket
ökad styrka i rösten, att åhöraren får den
föreställningen, att brandvakten småningom närmat sig och
till sist befinner sig utanför fönstret. Ett med
skicklighet på dylikt sätt utfördt buktaleri är i hög grad
förvillande och isynnerhet skall den, som icke är
skarpt uppmärksam, svårligen kunna undgå den
föreställningen, att den hörda, främmande rösten
kommer från det håll, som buktalaren med sina åtbörder
och sitt beteende afser att man skall tro.
Det torde efter allt detta vara klart, att man
icke alltid med full tillförlitlighet kan »tro sina
sinnens vittnesbörd».
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
