Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En skärgårdshistoria af Alba Ödegård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
du veta mera? Personen i fråga var engelsman eller
skotte — jag vet icke hvilketdera — men han talade
svenska med finsk dialekt.»
»Det var egendomligt! Nå, och hans yttre? ty
jag kan väl förstå att det är denna del af hans
personlighet, som slagit an. Lät han presentera sig,
var han hygglig?»
»O, sancta simplicia, var han hygglig! Och det
frågar du i en ton, som om du kunde sätta i fråga att
jag förälskade mig i någon annan än en hygglig karl.
Jo, han var lång och ståtlig, med ett par kloka, bruna
ögon, som tittade fram under en hög pannmuskel,
du vet ... ett kännetecken på intelligens och kraft
hos mannen. Dragen voro ganska regelbundna, håret
och skägget . . . ja, det kan du förstå att de voro
mörka, eftersom ögonen voro bruna. Han lät icke
presentera sig, men samtalade ändå på utlänningars
vanliga vis, lätt och ogeneradt, med sina
medpassagerare, således också med mig. Kaptenen lät förstå,
att han vore papperstillverkare eller blyhvitsfabrikant,
men sjelf lät han kalla sig ingeniör, och det vill jag
tro, ty då vi passerade ångbåten iVavasaksa midt i
öppna sjön, mätte han den med ögonen och
bestämde på fri hand dimensionerna, hvilket lärer slagit
in till punkt och pricka. Hans namn hörde jag ej,
men vid ångbåtsbryggan ackorderade han om en båt,
som skulle ro honom öfver till Morlax.»
»Han gick således i land här?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
