Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En skärgårdshistoria af Alba Ödegård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bäst nöjd härmed. Louise hade påstått, att »Sofie
hade sin buttra dag», och då tog hon allting på
tvären; det visste man förut och dervid fick man
sig nöja.
Trött efter förmiddagens ansträngningar satt Sofie
i sitt rum, för ögonblicket hänsjunken i ett slags hvila.
Tankarna lupo hit och dit och ryckte henne med sig
på farvägar, der scenerierna voro rörliga och bild
efterträdde bild. Solstrålarne bröto in genom fönstret
och förlorade sig i spridda, regnbågsfärgade punkter
på det blankpolerade mazurbordet, vid hvilket hon
satt. Äfven de gledo af och an; det kom sig af
fönsterbågen, som skälfde för det lätta vinddraget
derute, och af den krusade vattenytan på fjärden
utanför. Slutligen koncentrerades allt liksom i en
brännpunkt, en enda stor, hvit, lysande punkt, som
vidgades och närmade sig allt mer och mer, tills den
antog formen af en farkost, med svällande segel på.
Sofie såg den tydligt, men på den Qerrsyntes sätt,
mera med andens än med sin lekamens ögon, hvilka
oafbrutet voro nedsänkta mot bordskifvan. Hon såg
huru båten lade till vid stranden, huru seglen togos
in, men . . . sedan såg hon intet mera. Hennes
ögon slöto sig och kring hennes panna göt sig
liksom en krans af guld, till följd af solreflexen, som
nu valt hennes rika, blonda hår till grund för sina
libationer. Hon hörde ej heller hvarken
gårdshundens skall eller stegen af de tvenne personer, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
