Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En skärgårdshistoria af Alba Ödegård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trädde in i huset, ej deras röster när de tveksamma
dröjde i salen, då ingen menniska blef synlig, och
ej att en hand sakta låste upp hennes dörr,
hvar-efter den tilltagsne stannade på tröskeln. Plötsligt
gaf dock fördomningen vika. Hon spratt upp för
den blick, som riktades på henne, men som med en
viss förvirring sänkte sig för hennes egen, då hon
uppslog ögonen. Till en början trodde hon sig
drömma ännu, ty der stod ju Anders i dörren och
bakom honom den okände, som nyss med sin blick
djerfts störa hennes slummer, och hvars annalkande
hon blott omedvetet förnummit.
Rodnande reste hon sig från sin plats, en vexlad
blick och Anders Hjorts närvaro gåfvo förklaring nog.
Sofie insåg i samma ögonblick hvem främlingen var,
hennes drömmars hjelte stod framför henne.
Öfverraskad, ja nästan öfverrumplad, blef hon
dock icke försagd, och fast kinderna glödde och
pulsen ökade sina slag, framräckte hon sin hand till
helsning, så lugnt och fast, som om det gällt att vexla
handslag med någon hon på förhand inväntat.
»Ingeniör. Hjort, det är ni!» yttrade hon varmt
och okonstladt. »Jag var förberedd på er ankomst,
men jag väntade er icke ännu — icke förr än om
trenne veckor.»
»Huru, min fröken?» Erik Hjort, ty det var
han, såg med öfverraskning på den unga, frimodiga
qvinnan. »Jag har ej meddelat mig med någon här-
Nornan 1883. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
