Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En skärgårdshistoria af Alba Ödegård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej, fröken, ert loford är oförtjent. Jag har
just i detta fall varit lyckligare än de flesta andra,
som på egen hand dragit ut i verlden. Mister
Philips, som understödt mig med sina penningar, har i
främsta rummet rätt till min erkänsla, och äfven John
Erikson har välvilligt stått mig bi. Men allt detta
hade icke varit mig nog, om ej det starka sambandet
med min fader upprätthållit mig, då vägen var brantast,
och om ej ni förnjedlat den ledning, han oafbrutet
egnat mig. Tillstäd mig att härför få hembära er
mitt varmaste tack.»
Härmed böjde han sig ned, och den hand, som
sedan några ögonblick hvilade i hans, berördes i
detsamma af hans läppar.
Häri låg intet ceremoniel. Sofie kände det och
såg det, derför blef hon icke förlägen; och då hon
nu tog plats och bjöd sina gäster sitta ned, föreföll
det henne, som hennes lilla hem skulle vidgats till
en verld och hon der för första gången hört ekot af
sin andes vingslag.
När hon sedan fästade sina ögon på honom,
tyckte hon sig aldrig hafva sett en manligare, mera
fulländad gestalt, aldrig ett kraftigare, ädlare uttryck,
och hon kände det så underbart ljuft alltsammans.
I breda linier tecknade Erik de sist förflutna
tretton åren af sitt lif, ty så länge hade han varit
borta i främmande land. Det visade sig härvid, att
han ej blott var en lycklig tecknare, utan äfven en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
