Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En skärgårdshistoria af Alba Ödegård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som endast följde sin naturdrift när han angrep
lammet.»
»Han lydde mig ej, jag var tvungen att
förebygga en olycka.»
»En olycka! Bah, bara en liten förlust, som
ni kunnat ersätta med några mark. Min herr
reskamrat ... jag trodde icke att ni var grym, att ni
lönade trohet och tillgifvenhet efter godtycket af er
despotism . . . nej, jag trodde det icke! Ni måste
ha förändrat er mycket under loppet af några år
eller kanske har ni blott utvecklat edra derförinnan
slumrande anlag. Äro de ärftliga mån tro ?» hon
såg djerft, nästan utmanande på honom, »ja, hvarför
skulle de icke vara det ... sådant står i analogi
med naturen!»
»Min fröken!» Erik nästan genomborrade henne
med sin blick, »er sinnesrörelse väcker min lifligaste
beundran, men tillåt att jag inlägger en protest emot
den anklagelse ni slungar emot mig. Enligt mitt
rättsbegrepp var jag skyldig att bringa mig sjelf det
offer jag nu gjort. Min stackars Karo var den
lyckligaste af oss båda!» Han höll upp, men betraktade
henne fortfarande på samma forskande sätt. Hastigt
sköt det fram likt en blixt ur hans ögon. »Men ni
känner mig ju, säger ni . . . det finnes alltså mellan
oss ett fordom?»
»Ja, Erik Hjort, det finnes mellan oss ett
fordom!» Hon rätade upp sin gestalt, hennes skönhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
