Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En skärgårdshistoria af Alba Ödegård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Icke uteslutande . . . Anders har nog den tyngsta
vigten i sin.»
»Försök icke att förställa dig, Sofie! Ett ord af
dig och Erik stannar qvar eller reser.»
En piga kallade Sofie ut i salen, »främmande
till fröken!» sade hon.
»Nu gäller det, de äro redan här!» Med detta
utrop vände Louise sig åter till skrifbordet,
genomögnande de rader, som sist flutit ur hennes penna:
»Mister Philips — Monsieur de Beuzeval!» läste
hon. »Ni förskjöt mig af helt naturliga orsaker, i
edert ställe skulle jag handlat på samma sätt. En
större likstämmighet hade ej rådt emellan oss, äfven
om ert blod flutit i mina ådror. Jag har derföre
intet att förlåta er. Men er grymhet emot min mor
bragte henne till höjden af all mensklig olycka —
vanvettet. Här har ni att gälda en skuld; jag
kräfver ut den å hennes vägnar. Jag är född inom
äktenskapet, min mors brottslighet har aldrig
blifvit konstaterad inför domstol. Må ni återtaga det
namn, som ni en gång skänkte henne och som
tillhör mig. Jag vill bära det gemensamt med er, men
må det för öfrigt blifva det enda bandet mellan oss.
Edra penningar skulle nedtynga mig, men de
jordegendomar i Frankrike, som utgöra mitt lagliga arf,
och som af er blifvit ställda till mitt förfogande, är
jag villig att emottaga. Intresset af dem är
tillräckligt för min utkomst. Louise de Beuzeval.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
