Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konungens hemfärd af Edv. Evers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skickelser, hvilka sänkte sig öfver slutet af Karl X Gustafs
i sanning kungliga bana. Lysande hade denna varit,
men kort — som de sköna sagorna, och ett sagolikt
skimmer hvilar också deröfver, hvilket kanske ej
historien, men väl dikten må med kärlek betrakta.
Efter häpnadsväckande framgångar, hvilka
alltmer lyft den svenske konungens andeflygt, hade Karl
Gustaf plötsligen fått känna motgångens och
nederlagets bitterhet. Lagrarne från Polen bleknade vid
Köpenhamns snöiga vallar, och efter den misslyckade
stormningen mot Danmarks hufvudstad stod en svensk
armé instängd på Fyen, Karl Gustaf sjelf låg
overksam i Korsör, och den holländska flottan hindrade
all förbindelse mellan de skilda härafdelningarne. Men
långtifrån att af vidriga öden blifva försagd, växte
konungens lugn och mod högre för hvarje ny fara,
hvarje nytt sorgebud. Och svårt är i sanning veta,
hvilketdera man hos honom bör mest beundra —
hjelten i medgång eller hjelten i motgång.
Det var utan tvifvel med tanken på de sista
dagarnes vidriga omständigheter som konungen denna
afton i Korsörs hamn blickade ut åt det dimmiga
hafvet, liksom väntande svar på sina frågor. Hans
ansigte, åt hvilket både krigets och nöjets
ansträngningar gifvit en viss grofhet, uttryckte hvarken oro
eller vrede, snarare denna upphöjda resignation, som
i kritiska ögonblick äro kännetecknande för
öfverlägsna andar. Och det var just ett af konungens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
