Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konungens hemfärd af Edv. Evers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man såg genast, att de voro samlade för någon
familjefest.
Konungen stannade vid tröskeln. Det blef
alldeles tyst i rummet. Alla bugade sig djupt. Blott
en enda, en högrest, starkt bygd gubbe, hvars gråa
hufvud syntes öfver mängden, gjorde en knapt
märkbar böjning på hufvudet.
— Du är Hans Podebak? sporde Karl Gustaf.
— Ja, så är det, ers kungliga nåde.
— Har du gästabud, så torde väl ock en kung
få plats . . .
— Större gäst hafver jag än så, svarade Podebak.
Konungen studsade och blickade sig omkring.
— Icke förstår jag din mening, ej heller vet,
hvad du kan gömma i ditt hus. Men vakta dig, att
ej mina spejare här finna upproriske bönder, ty då
kan det snart vara ute med dig . . . Presten må
syssla med Guds ord och sin lärdom och ej befatta
sig med krigsmans yrke.
— Väl talad t, eders majestät, och så högt jag
än för min laglige konungs och herres tjenst önskade
mig vara en dugelig krigare, lika litet lär jag nu kunna
göra fienden afbräck, om icke med redlig bön till vår
Herre.
— Du för ett opassande tal inför oss, hvilket
vittnar om ditt hätska sinne. Nu tror jag förvisso
att ryktet talat sanning, att du står i samråd med
de upproriska bönderna och tjenar dem som spion . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
