Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konungens hemfärd af Edv. Evers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men vakta dig . . . också vete vi för väl, att din son,
en vindböjtel och äfven ty rare, håller sig mer till galna
upptåg än till boklig kunskap . . . derest han
kommer i vårt våld, lärer det honom illa bekomma.
— Tror icke det, eders kungliga nåde . . . här
hafver ni honom!
Den gamle Hans Podebaks stämma darrade, och
på en uppmanande vink af honom drogo sig de
närvarande till sidan, så att konungen och hans följe
kunde blicka in i rummet innanför.
Der låg den unge Hans Podebak, sonen, en
död man.
Det bleka, vackra ansigtet med de rika, mörka
lockarne; den hvita svepningen, den svarta kistan
och på knä der bredvid en ung gråtande jungfru,
systern till den döde; denna grupp, belyst af
facklornas dunkla bloss, gjorde ett gripande intryck.
Konung Karl Gustaf blottade sitt hufvud, när
han närmade sig. Han erkände, att här fans en
högre gäst än han.
— Var han den ende sonen? sporde konungen.
— Min siste!
Och efter ett ögonblicks tystnad tilläde den
gamle:
— Att med egen hand jorda sin siste son, är
en tung geming. Gudi pris, ätt han föll som en ärlig
danneman. Men hårdt skall det stå på domedag för
den herre, som tog hans unga lif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
