Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konungens hemfärd af Edv. Evers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med blickar af beundran eller kanske något mer.
Han kände ett välbehag, en hemlig förnöjelse, som
återspeglade sig i hans ansigtsuttryck och gjorde
honom nästan vackrare än han var.
— Tillåt mig dricka eder till, sade han, då hon
bjöd honom bägaren.
— Jag tackar eder, svarade Sigfrida, men liksom
för att slippa tillägga något mer skyndade hon ut
för att deltaga med husets trotjenarinna i
anordnandet af qvällsmåltiden.
Under hvarjehanda samspråk förflöt nu aftonen,
den i anseende till krigstid enkla måltiden var snart
intagen, hvarefter gästerna bjödo god natt. Den
gamle Podebak tryckte hjertligt sina gästers händer,
och när han tog afsked af den siste, en gammal
ålderman, hviskade han förtroligt i hans öra: »Få se
om vi inte snart få nyheter». Åldermannen smålog
och nickade förstulet tillbaka, hvarefter de åtskildes.
— Farväl jungfru Sigfrida, och glöm inte att vi
äro vänner, äfven om vi sent skulle råkas.
— Som tacksamheten är å min sida, torde jag
inte ha så dåligt minne, som ni befarar, herr kornett.
— God natt, junker, tilläde nu den gamle presten,
och Gud löne er för ädelt uppförande och redligt
sinne. Måtte vi träffas någon gång i fredligare tid!
Stålhane hade knappt försvunnit utom dörren,
förr än gubben gaf till en suck af lättnad. Herren
vare lof, barnet mitt, utbrast han, att de ha gått.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
