Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konungens hemfärd af Edv. Evers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
begrafning och derför är jag honom tack skyldig.
Det är dock vår Herre i himlen, som hafver lif och
död i sin hand, och ingen mans vilje, vore han än
Sveriges konung. Allt så, unge vän, hvad afbräck
som tillfogas kan i ärlig, öppen fejd, det må ske.
Men icke är jag, Hans Podebak med om försåtligt
anfall mot ett kungligt lif.
— Föga lär konungen i Danmark tacka eder
för slikt tal. Här är dock hvarken fråga om mord
eller svek, endast att bönderna vid flottans ankomst
öfverfalla strandvakten och uppehålla striden tills
våra kungliga trupper landstigit. Och för den skull
måste ni följa med, vördig herre, och uppmana dem
till raskhet och mandom. Eller har ni ändrat hug
sedan ett par dagar?
— Nej, hundra gånger nej! Våra ärliga danska
bönder, som våga lif och gods, skola också från Hans
Podebak få höra månget godt ord. Jag vånner så
det vore i natt.
— Tack, fader Podebak! Ni mins ju, att jag
skulle få vara eder son i den dödes ställe. Så låt
mig då kalla eder fader.
Sven kastade en förstulen sidoblick på jungfru
Sigfrida, som märbart bleknade och såg med frågande
ögon på sin fader. Denne tog hennes hand.
— Ser du, min dotter, han har intet hem, jag
ingen son. Han är en redlig man och vår hulde
konung skall en dag löna honom. Och jag — ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
