Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konungens hemfärd af Edv. Evers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vade krigaren. Hans drägt var i oordning,
sönderskjuten och nedsmutsad.
Han bugade sig djupt för konungen, som hastigt
farit upp, men genast åter satt sig ned.
— Du här? sporde konungen. Det hade jag
vid vår herre Krist icke väntat. Nå — vår armé?
— Ers Majestät har ingen sådan mer.
— Slagen alltså?
— Ja, Ers Majestät, i grund slagen af en
mångdubbelt öfverlägsen fiende. De öfverlefvande äro
fångar och endast tanken på Eders Majestäts
belägenhet förmådde mig att genom den fientliga flottan
söka smyga mig hit.
— Har fan tagit getterna, kunde han tagit
bocken med, utbrast Karl Gustaf med vredesmod och
slog sin knutna hand i bordet.
Stenbock teg, och ingen vågade nu yttra ett ord.
Efter en stunds tystnad sporde kungen:
— Huru länge höllen I stånd?
— Tio timmar, Ers Majestät, varade striden.
Men soldaterna voro satte på half kost.
Konungens sammandragna ögonbryn utjemnades
småningom, hans häftiga, af vinet uppeldade lynne
återtog sin jemnhet och med den ädla ridderlighet,
som var grunddraget i hans karakter, räckte han
Stenbock kanden.
— Tack för trogen tjenst, äfven om jag ej kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
