Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konungens hemfärd af Edv. Evers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säga välkommen! — Nu torde vigtiga saker stunda.
Derför, slut på gillet, mine herrar.
På konungens tillsägelse stannade Stenbock och
Dahlberg.
De voro nu ensamna desse tre härdade,
snillrike män, de der nu skulle rådslå om Nordens öde.
Månget klokt och välbetänkt ord blef den aftonen
taladt i konungens rum. Sina stora planer ville dock
konungen ej släppa ur sigte och fältmarskalken, den
gamle Stenbock och Dahlberg ville ej till nederlagets
smärta lägga tyngden af ett afgjordt ogillande af
konungens afsigter.
Ändtligen yttrade kungen:
— Mörka äro visserligen de närvarande
omständigheterna, men här är för sant hjelpen.
Han lät sin hand falla på den heliga skrift, som
låg på bordet till dagligt begagnande, och tilläde:
— Jag ser visserligen edra hemliga tankar och den
räddhåga, som I hysen. Men så visst som frid och
sämja skall råda i Norden, måste det vara ett enda
folk, och dertill har jag nu invigt mitt lif. Är min
tanke ej rätt eller för brådmogen, så uppenbarar nog
Herren sin arm och hämmar den. Alltså — jag
fortsätter hvad jag begynt och för den skull reser
jag öfver till Sverige.
— Reser hem? inföll Dahlberg tveksamt.
— Ja — och svenska folket skall sjelft få yttra
Nornan 1883. IO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
