Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konungens hemfärd af Edv. Evers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Konungen önskade tala med honom.
— En olycka har händt ... är han fången?
— Om han är fånge eller ej, vet jag icke, men
i detta nu är han hos konungen.
— Och Sven Busk?
— Vet ni något om hans förehafvande ?
Jungfru Sigfrida teg. Efter ett ögonblick tilläde
Stålhane:
— Tack, jungfru Sigfrida, för brefvet. Troligen
har ni frälst mer än ett lif.
— Har jag det gjort, så torde det kanske kosta
andras. Det var dock ej min mening.
— Hvad meningen var, god t blef slutet.
Konungen hade troligen fallit för mördarhand. Vi hafva
i Sven Busks gömmor funnit bref, som ådagalägga
svåra anslag mot vår nådige konungs lif, det Gud
förlänge.
— Min aning var då sann.’
— Hafven I någon bekantskap med den mannen,
synes mig klokast att ej låtsa derom.
— O Gud, min fader, utropade Sigfrida och
vardt än blekare, hvad hafver jag gjort?
— En god gerning.
Det var en stund tyst. Derefter yttrade Stålhane:
— Hvad tänken I nu uppå?
— Jag borde aldrig känt eder. Det har bringat
oss ofärd, och jag ser grant, att i onda tider Sjelfva
vänskapen bringar olycka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
