Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konungens hemfärd af Edv. Evers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
* — Nej, jungfru Sigfrida! Ty om än det yttre
så ter sig, är dock tvenne varelsers vänskap en lycka,
som af intet kan uppvägas.
A ter en kort tystnad.
— I hafven visat mig ett prof, som måste
framkalla ett å min sida, sade kornetten. Och jag skall
söka att visa mig värdig er vänskap.
Den unge Stålhane tycktes börja blifva något
upprörd, ty han kufvade en darrning i sin stämma.
Han öfvergick derför till annat tal, men i
detsamma han reste sig för att gå, yttrade han medan
han höll hennes hand:
— Så länge eder fader ej är här, kan jag ej
tala om något mer än vänskap. Jag hoppas dock,
att edert hjerta säger eder, att jag skall, om så
fordras, göra mer än hvad vänskapen kan för edert
och vårt bästa.
Dermed bjöd han farväl för att infinna sig hos
konungen.
Konung Karl Gustaf var denna morgon ej i det
bästa lynne. Tanken på det förlorade slaget
sysselsatte honom, och böndernas tillämnade öfverfall hade
visat honom, hvilka svårigheter han Oaktadt all
godhet skulle få att göra sig till en herre, som ej blott
fruktades utan ock älskades.
Inför honom stod nu Hans Podebak.
Konungen hade till honom hållit ett strängt tal.
Han hade påmint honom om det lömska i deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
