Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvänne konstnärsporträtt, Per Hasselberg. — Carl Larsson af Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en rörande sammanställning af en fattig och lytt
gosse, som är föremål för en rikt klädd liten
flickas uppmuntringsförsök, — men en tafla, som till
följd af dess konstlade dager och urvattnade färg
blef föga omtyckt, »öfvervuxen», som Scholander
uttryckte sig, »af omogenhetens tistel och behäftad med
’chiquens’ kardborrar». Än var det en liten tafla,
såsom »Hos hexan», den lilla flickan, som gått vilse
och hamnat midt uti trollpackans skräckinjagande håla.
Än porträttet af en nu bortgången kamrat, skänkt
som inskriften lyder: »A mon ami Charles S....»
Än blef det bizarrerier sådana som »Amor-Merkurius»
— målad under de mest tryckande omständigheter till
1878 års verldsutställning och numera prydande en
yrkessysters lilla trefliga hemvist vid Jerntorget. Den
utgjorde höjdpunkten af en konstnärs förkonstling,
denna stela, rödhåriga gossfigur flygande rak som en
pinne framför den mest skrikande gula kadmiumsfond.
Nu kom Larsson hem igen till Sverige, kastade
— dertill tvingad af omständigheterna — bort sina
penslar, lemnade sin påbörjade duk à la Wiertz
»Sjelfspillingens helvetesfärd» — som han sjelf fann vara
ett ovanligt »pittoreskt motiv» — ofullbordad och blef
för en tid endast och allenast illustratör.
Dertill var han skapad, det fick han höra från
mer än ett håll. Hans taflor hade allesamman
blifvit oförstådda, han hade ansträngt sig till det
yttersta för att hitta på något ovanligt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>