Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvänne konstnärsporträtt, Per Hasselberg. — Carl Larsson af Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppseendeväckande, men det hade aldrig lyckats. Han
blef ursinnig, när han hörde sådana ord, han gaf
sitt raseri luft i bref till gubben Scholander, och
denne svarade med de mest farbroderligt
uppmuntrande bref, hvilka nu finnas tryckta i hans samlade
skrifter. »Rasa icke mot andra ensamt, utan vänd
en liten bit af raseriet mot er sjelf — eller ock,
haf tålamod till dess det, som vill ut ur er sprakande
fantasi, har hunnit kläda sig i en mer helgjuten
drägt.» Vidare dessa beaktansvärde ord, som visa,
huru väl den gamle konstnären förstod den unge:
»Sök ej det märkvärdiga, det slående... måla en
studie, helt enfaldig, så att du måste blygas öfver
densammas brist på originalitet, under det du dock
tycker, att den ser ut som ett stycke verklighet...»
Och så den karaktäristiskt humoristiska slutrefrängen:
»Skrik och svär och förbanna, men var klok!»
Och Larsson lugnade sig och visade som alltid
den mest morgonfriska uppsyn.
Som tecknare blef han mycket anlitad. Han
tecknade allt, både ämnen der han kände sig stå på
fast mark, och ämnen, till hvilkas utförande han
måste taga sin lifliga fantasi till hjelp och blifva allt
annatv än sig sjelf. Bäst lyckades han i några små
fint kända och elegant utförda stämningsbilder bland
teckningarna till Dödens ängel och i sin utsmyckning
af Herman Sätherbergs diktcykel »Blomsterkonungen»,
der i synnerhet de ytterst känsliga vignetterna med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
