Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lite' prat om dumhet, af Carl Smith
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åtminstone de inbjudna sagt: »Se der en klok karl;
han vet att använda sina penningar.»
Dumheten lär väl ofta ligga deruti att den person
som säger en sådan en gång fått namn om sig att
varå dum, som man kallar det. Henri Monniers
Joseph Prudhomme har nu en gång blifvit ansedd
för att vara typen för en dum och penningdryg
pariserborgare. När han håller tal om ärelystnaden
och säger: »Hade Napoleon I nöjt sig med att vara
en simpel artillerikapten, så skulle han ännu i dag
suttit qvar på Frankrikes tron», så tycker man det
är fasligt dumt; men om nu något erkändt snille
yttrat detsamma, så hade man tolkat meningen så,
att Napoleon skulle i lugn suttit qvar på sin tron,
om han icke varit mera ärelysten än att sjelf icke
eftersträfva den. När Joseph Prudhomme vidare
tager emot hederssabeln och yttrar till deputationen
af municipalgardet: »Med denna sabel skall jag
försvara våra institutioner, ja — om så behöfves —
bekämpa dem», så skulle man, om han nu icke
varit dum, sagt: »Han är en folkets man, städse
redo att försvara det rätta, till och med om tiden
förändrar hans åsigter derom.»
Mången gång ligger dumheten icke i tankegången,
utan endast i ett vårdslöst användande af uttryck.
Jag har t. ex. hört omtalas att en framstående militär
en gång vid en badort föreslagit en skål för qvinnan
i följande ordalag: »Mina damer! Ehuru svagt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
