Print (PDF) - On this page / på denna sida - Lite' prat om dumhet, af Carl Smith
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bemannad, tillhör jag genom mitt kön krigareyrket, och
får såsom sådan föreslå en skål för Nordens gamla
qvinna.»
Snillrikt är väl just inte detta tal, men granskar
man det noga, så kan deri spåras en ganska redig
tankegång. »Svagt bemannad» var enligt talarens
uppfattning liktydigt med »icke beredd till» eller
»icke vuxen» sin uppgift. Af det manliga könet
anses ju i synnerhet krigarne vara damernas
»riddare», som det också kallas. Och med »Nordens
gamla qvinna» menades naturligtvis »qvinnan i vår
gamla Nord». .
Man kan bli ansedd som dum för en sådan
småsaks skull som att man begagnar siffror i stället
för bokstäfver, som en befälhafvare, hvilken skulle
rapportera hem att han låg öfver i hamnen, emedan
det blåste en half storm, och skref det med siffror
»I ½ storm».
Eller blir okunnighet i någon särskild gren af
vetande kallad för dumhet, såsom när — efter hvad
det påstås — samme befälhafvare för sina
underlydande beklagade sig öfver att han ej hos
kryddkramhandlarne kunde få köpa Drummonds kalkljus,
tilläggande: »och, mine herrar! de visste ej ens hvad
det var».
När en sjöman en gång skulle spänna för en
häst, och lät tömmarne korsa hvarandra under halsen,
ledde han dem efter sitt bästa omdöme likasom de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
