Print (PDF) - On this page / på denna sida - Återfunnen. Berättelse af Mathilda Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nitisk i att skörda vinst och glad i umgänget med
menniskor. Strax sedan olyckan var skedd, hade
han dock jämrat och sörjt, natt och dag hade han
sökt de förlorade männen. Hans ännu kraftfulla
hand förde draggen sent och bittida, han unnade
hvarken sig sjelf eller andra någon hvila. Och när
han återvände till hemmet för att njuta förfriskning
eller hvila och där mötte Elsas tårlösa stirrande
blickar, vände han ofta om utan att hafva ätit eller
sofvit och han sökte och sökte — men förgäfves. Men
sedan bemödade han sig att bära sorgen »som en
man» och blef skenbart den samme som förr. Dock
vardt hans hållning mera lutande, hans steg släpande,
och hans hår grånade. Fyra månader gjorde honom
nära ett tjugutal af år äldre än förut, och han led
visserligen djupt, ty utom sorgen bar han ju på
medvetandet om skuld. Det var ju hans ord, som jagat
dem ut i stormen från det fredliga herberget, och
dotterns rop: »Hvarför hindrade mig min far från
att följa Olof i båten?» genljöd i hans öron under
sömnlösa nätter och skar genom hans antagna lugn,
som ånghvisslans ljud skrämmer upp den sofvande.
Han tänkte på sin son — sin ende son, som nu
låg där på hafsbotten. Han tänkte på sin dotter.
Äfven då han icke såg henne, stod hon framför hans
själs ögon med sin tårlösa sorg, sina stelnade drag
och förtäljde honom, att där och där på hafsbotten
skulle man dragga, ty i natt hade hon drömt, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
