Print (PDF) - On this page / på denna sida - Kommunismen vid Järntorget. Stockholmsminne från 1840-talet af Claës Lundin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Saint-Simons lära och fann henne förträfflig, bytte
dock sedan ut henne mot Fourriers »falansterer»
och »falanger» och höll sig till fourrierismen ända
till dess han kom öfver Cabets »Voyage en Icarie».
Där stannade han; den ikariska kommunismen
föreföll honom mest praktisk.
»Nu ska’ vi göra om samhället», sade han.
»Det går inte med ens kanske, men om man aldrig
börjar, kommer man häller aldrig till slutet.»
Han gick icke till Michaëlson och Benedicks,
ej häller till någon annan af börsens storheter för
att söka få ihop medej. Han vände sig icke till
kongl. maj:t och kronan, ej ens till rikets ständer.
Han visste nog, att de fattiga och ringa måste hjälpa
sig själfva, om det skall blifva något riktigt af, och
ungdom måste det vara. Själf var Götrek icke ung,
men han förstod att uppfatta ungdomens betydelse
och omgaf sig därför med idel unge män, alldeles
okända och intet förmående.
»Det är så det skall börja», förklarade den
ikariska kommunismens apostel i Stockholm.
Bland de unge männen var det dock några, som
redan förut känt sig dragna till de kommunistiska
lärorna. Det Var några unga, hyggliga
handtverksgesäller, som nyligen hemkommit från Paris, där de
vistats längre tid för att fullkomna sig i sina yrken
och bland tusentals andra varit föremål för den
kommunistiska »propaganda», som Cabet satt i gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
