Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tuppaklockan. En liten historia af August Bondesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han var gammal och förståndig, så han brydde sig
inte om någonting. Men pojken var älfva befängd,
för han inte fick sofva den lagliga tiden. Det var
den rackars tuppaklockans skull. Nästa natt så skulle
han då ta sin skada igen, det gaf han sig åttan på.
Om kvällen så passade han på, medan folket
var ute ur stugan och fick tag i tuppen och så snodde
han en beckrisp om näbbet hvarf på hvarf och knöt
ihop ändarna.
»Gal nu!»
Käringen var rent omöjlig till att spinna och
gno på denne kvällen med, så att skomakarne fingo
inte tänka på en blund förr än långt, långt efter
den kristeliga liggetiden. Men pojken, han var så
pyrig ändå, han var inte sömnig ett pinal.
»Det var rent en skrällpåg, I han fått med er,
mäster», tyckte käringen.
»Ja, män», sade mäster.
Om ottan så sofs där och snarkades regält i
stugan. Mor vaknade gång på gång, för hon hade
likasom konstiga känningar i kroppen. — Men
tuppen gol inte. Och därför så somnade hon och sof
godt igen. Hon vaknade på nytt. Det var en
förskräckeligt långer natt! Tuppen gol inte. Hon
somnade — å hå! Men så bräckte det för dagen.
»Rackaretupp! Tuppaklocka! Hvad den onde
skulle de med tupp till, när han inte gol!»
Käringen var så arg så. Hon flög upp som en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
