Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En landsvägsfärd i Pyrenéerna. (Reseminne.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Des bandits!» ropade jag nu och pekade häpen
mot de nedrusande karlarne, som i detta ögonblick ej
voro långt ifrån vägkanten och sprungo så att det
knakade i buskarna. Han tittade dit och brast i ett
klingande skratt.
»Banditer, de der! Ja, nog vill de ha edra
pengar, om de få; men blott genom att tigga. Det är
herdegossar.»
Georges, som sutit tyst och iakttagit en
afvaktande ställning, brast nu också i skratt på min
bekostnad, och sjelf, ehuru ännu med hjertat i
halsgropen, måste jag stämma i med. De förmenta
banditerna voro nu redan på vägen och skyndade fram
till oss mycket höfligt och bedjande, med hatten i
ena handen och den långa herdekäppen, som jag
tagit för bössan, i den andra. Jag var så glad att
slippa ifrån röfvarhistorien för så billigt pris, att jag
med nöje kastade ett par silfverslantar i hvardera
hatten, och pojkarne nickade gladt och försvunno
med muntra språng, men — till min häpnad — rakt
utför bråddjupet till höger, som väl i sjelfva verket
icke var så svindlande brant, som det såg ut från
våra vagnssäten. Vi sågo snart deras topphattar i
fogelperspektiv långt nere bland buskarne.
»De ha sina hjordar dernere», upplyste kusken,
och vi tyckte oss nu också höra koskällor nedifrån
den stupande branten. Det var mig ena våghalsar
både till kor och pojkar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
