Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En landsvägsfärd i Pyrenéerna. (Reseminne.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
viftningar och triumferande rop ned åt landsvägen
helsa min vän Georges, som snart lifligt besvarade
bådadera från vagnssätet. Sista biten kom jag med
sådan fart utför, att jag ej kunde hejda mig förr än
på andra sidan landsvägen, der jag under Georges’
och kuskens högljudda skratt ramlade omkull i gräset.
Men ännu medan jag låg, drog jag fram klockan, höll
den högt upp i luften och ropade:
»Femtio minuter på pricken! Jag har vunnit
vadet.»
»Riktigt», svarade Georges något snopet efter att
ha kastat en blick på sin klocka; och derpå beskref
jag den vackra utsigten för honom i sådana färger,
att han blef en smula ångerköpt, att han ej följt med.
»Montez! monsieur, s’il vous plaît!» ropade
kusken från sin höga plats. Jag hoppade upp, han
vefvade på bromsen, och så bar det af mot djupet,
som gapade under oss, så att jag hissnade bara jag
tittade dit.
Jag hade trott, att vi i denna förfärliga,
milslånga utförsbacke med svindlande bråddjup vid sidan
skulle köra, som förståndigt folk hemma i Sverige
göra äfven i de minsta backar d. v. s. i gående,
sakta och försigtigt, och blef derför inte litet häpen,
när vår liflige kusk genast klatschade på hästarne
och lät dem trafva — jag reste mig upp i vagnen
och kastade blicken med oro nedåt backen framför
oss, och hvem kan undra om min oro hastigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
