Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En landsvägsfärd i Pyrenéerna. (Reseminne.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Luchondalen, som låg och baddade sig i det fulla, rika
middagsljuset mer än 3,000 fot under oss. Men
vägen dit ned var ej så brant som vid le Col
d’Aspin: den slingrade sig behagligt ned mot dalen.
Snart, under färden utför, fingo vi se staden Luchon,
djupt ned i dalbottnen skymta fram med sina
tornspiror skimrande i solskenet bakom ett mörkt
framskjutande berghörn.
Nu började trakten småningom bli allt mera
bebygd. Vi foro genom små byar, och sågo gårdar
och kyrkor rundt omkring på de leende
bergsluttningarne ned mot dalen. Ja, den sköna taflan
framför och under oss, på alla håll, kan jag ej beskrifva,
och lif var det också hvar vi foro fram. Skördefolk
arbetade öfverallt på de sluttande fälten närmast
vägen, och allt oftare mötte vi ridande och gående;
mest bondfolk, stadda på hemväg från Luchon,
såsom unga, nätt klädda bondflickor till häst med
korgar och påsar framför sig på hästryggen, eller
andra med korgar på hufvudet och ståtliga som
karyatider, vandrande till fots och drifvande tungt
lastade mulåsnor framför sig. Slutligen mötte vi
också tvenne präktigt utstyrda ryttare med blå
»berets» [1] på hufvudet, svarta sammetsjackor, hvita
byxor och öfver axeln kastadt någonting, som jag i
förstone tog för bössor, men som jag, när de kommo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
