Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Warning af Claude Gerhard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det händer emellertid någon gång att ödet
ropar till oss ett så skarpt, så hotfullt »gif akt!» att
vårt blod isas och vi känna oss likasom ett helt
jernvägståg skulle hafva brusat öfver vårt hufvud;
vi kunna knapt tro på vår räddning. Varningen var
då ett barmhertighetens underverk.
* *
*
Hvad är det som den unga qvinnan tänker på,
der hon står orörlig vid stranden, högt upp på
fästningsvallen, och ser ut öfver hafvets solbeglänsta
böljor, som nedanför dansa och sjunga sin
lefnadsglada sång i den varma sommarqvällen?
Den friska hafsvinden purprar hennes kinder
och flägtar i hennes hår; den hotar att bortföra
hennes halmhatt, som hon håller i handen, och rycker
i den tunna sommarklädningen, så att hennes fötter
och ben synas ända till vaden, utan att hon tyckes
bry sig derom, så upptagen är hon af sina tankar
eller sin väntan.
Hon har stått så der i mera än tio minuter,
och skildtvakten, som långsamt går åter och fram
nedanför vallen, kastar då och då en sömnig och
likgiltig blick upp till henne, och undrar inom sig
hvarför hon står på detta sätt stilla i blåsten: »som
en qvast på ett grund».
Den egentliga orsaken härtill skulle också icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 21:05:15 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nornan/1885/0020.html
