Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Warning af Claude Gerhard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
7
ögonblick att lyssna till hennes tankar, hvilka helt
simpelt och barnsligt hänga fast vid den gula kläd-
ningens skönhet derför att hon är fullt medveten om
sin egen.
Märtha är tjugofyra år och gift med kapten
Thor Hartley, garnisonsbefälhafvare på fästningen,
hvilken reser sig öfver den lilla fula staden, för hvil-
ken kanonerna på vallarne fordom utgjorde ett nöd-
vändigt försvar, och som nu har sin enda betydelse
såsom en berömd och modern hafsbadort, der en
elegant societet hvarje sommar samlas.
»Hvad Thor dröjer», mumlade Märtha halfhögt,
och alltjemt med ögonen följande den lilla segelbå-
ten. »Klockan är snart sex . . . jag begriper icke att
det kan vara något nöje, att hvälfvas upp och ned
der ute i solbaddet. . . .»
»Men det kan väl ändå vara bättre, än att stå
på land i solbaddet och förtreta sig deröfver», inföll
i detsamma en manlig röst, helt tätt bakom henne.
»Thor!» utropade den unga frun öfverraskad
och vände sig hastigt om. »Är du här? Och jag
som trodde att det var du som seglade der ute!»
»Så kan man misstaga sig!» svarade hennes man,
hvilken var en präktig och praktisk officer, af jette-
lik växt och något grofva drag, men af ett godt och
redbart utseende.
»Hvad det var lyckligt att jag fick träffa dig,
innan det blef för sent! . . . Underofficeren trodde att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
